sömn och vila

Tidigare, alltså innan både stroke och barn så var det under natten jag planerade och strukturerade mitt liv.

För en tid sedan fick Morgan Larsson, P3,  frågan inför ett stort programledaruppdrag, hur det kom sig att han var så lugn och varför han inte skrev manus.
Behövs inte, jag har lagt in en beställning till mitt undermedvetna, svarade Morgan.

Precis så har det varit även för mig. Inför möten, konferenser och diverse projekt så har jag helt enkelt lagt in en beställning, sovit om natten och på morgonen under min snooze-tid så har jag behandlat resultatet och förberett mig för dagen. Snooze-tiden på morgonen har varit ca. 30 minuter och livsviktig. Det var då jag detaljplanerade hela min dag. Gjorde mina minnesnoteringar om allt mellan himmel och jord. Får inte glömma ta med mig en röd penna till mötet, skicka grattis sms, köp ingefära, ring tandläkaren. Men också formulerade manus och dagordningar inför jobbuppdrag. Detta system har för mig varit nyckeln till min effektivitet och möjliggjort att hålla min stressnivå väldigt låg. Jag har nämligen haft full kontroll. Vid ändrade förutsättningar så har jag blixtsnabbt kunnat sortera, prioritera om och detaljplanera på nytt.
Mina nätter har således också varit mycket aktiva, jag har nästan alltid sovit väldigt lätt och inte behövt så många timmars sömn. Men däremot har det varit viktigt att sömnen fått vara ostörd. Jag har ju haft fullt upp med att "arbeta" på nätterna.

Allt ändrades när jag blev gravid. Plötsligt så stördes sömnen av krabaten i magen, av halsbränna, av domningar i händer osv. Min sömnrytm förändrades och jag upplevde att jag inte alls hade samma fokus, samma effektivitet om dagarna. I samma sekund som de fötts så har min egen sömn och återhämtning varit sekundär och de små bebisarna styrt hela min tillvaro. Min egen sömn anpassas helt efter den lilla bebisen.Vid minsta knyst eller så har jag varit klarvaken och förberedd på det oväntade. Mitt undermedvetna har varit dålig på att leverera, så planera min tid har jag gjort i vaket tillstånd vilket innebär oändligt många timmar av sömnlöshet. Alla har sovit och jag har legat vaken. Precis när jag somnat så kunde jag bli väckt igen av någon liten, jag klarvaken och så började det hela om igen. Såklart att ens vakna tid blir påverkat av det.

Sedan kom stroken och nu upplever jag något nytt igen. Det här med att ha dödsångest, generell ångest, oro och stress som sovkamrat är verkligen en utmaning. Märker att om jag har gjort något utmanande för hjärnan på kvällen såsom kolla tv, skriva blogginlägg eller liknande så är hjärnan så trött men ändå så uppskruvad att det tar om möjligt ännu längre tid att somna. Mina nätter ser vanligtvis ut så att jag och ångesten brottas ett par timmar innan jag slutligen somnar. Tankar på min egen och andras död och olycka eller min egen otillräcklighet håller mig sällskap. När jag väl somnat kommer mardrömmarna. Oftast så handlar det om jordens undergång, både i liten och stor skala, och att det alltid är mitt fel. Jag är orsaken till det onda. Det brukar väcka mig och hålla mig sömnlös ytterligare en tid. Framåt 5-6 tiden när barnen börjar komma upp ur sin djupsömn då dyker jag ned med full kraft och när familjen vaknar till liv är jag i det närmaste medvetslös. Även fast jag är vaken så är kroppen och huvudet så tungt och fyllt av mörker att det är omöjligt att kliva upp. Med stor portion skuld och dåligt samvete sover jag förbi frukost, lämning på förskolan och lek. När jag väl vaknar till liv så känner jag oftast att natten varit helt meningslös. Jag är tröttare än kvällen innan och tom på energi. Önskar att mitt undermedvetna kunde börja leverera igen, saknar tiden då nätterna var kreativa och energirika.