Whiteboardtavlan

Vi har köpt en whiteboard. Ritat dit veckans alla dagar och i färgglada färger skriver vi upp allt som skall hända under en vecka. Där kan man läsa om veckans middagar, sjukhusbesök, sagostunder, löprundor och umgänge med vänner. Det är det bästa rehabverktyg jag skaffat.

Tidigare när jag inte orkade mycket så inväntade vi stunder av energi och bestämde där och då hur vi skulle använda den. "Nu mår jag bra, ska vi gå till lekparken?"
Numer finns det en viss mängd energi att räkna med men vi har inte hittat ett bra sätt för att fördela detta eller heller prioritera. Jag famlade i mörker och hamnade ofta i ångest och frustration.
Att varje morgon vakna med ett tomt blad. Känna efter. Hur mår jag? Vad orkar jag idag? Vad vill jag idag?
Och sedan knyta samman det med barnens och Tobias behov. Frågorna, alltid dessa frågor.
Vad ska vi göra idag?
Vad ska vi äta idag?
Vem ska göra vad?

Frågorna leder till beslut och processen kring varje beslut är så energikrävande att när vi väl landat i vad vi faktiskt ska göra  har jag ingen energi kvar, varje dag. Bara enormt mycket stress och ångest.
Blir så stressad av alla dessa beslut som skall tas att jag i det närmaste får panik. Säger till Tobias att jag inte klarar det här sättet att leva. Han tittar till en början oförstående på mig. Undrar hur det kommer sig att jag blir stressad, dagarna är ju tomma, vi planerar ju aldrig något.

Efter många samtal försöker vi tillsammans förstå. Försöker hitta verktygen för att skapa struktur och ordning i min kaosartade hjärna. Så kom vi på detta som sagts "det man skriver ner, behöver man inte behålla i huvudet". Det kanske är rätta vägen för att skapa lite lugn och ro i mig. Jag som aldrig ens skrivit kom-ihåg-lappar eller minnesanteckningar. Har alltid förlitat mig på mitt goda minne.

Det är helt klart värt ett försök. En whiteboard inhandlades och veckoplaneringen har tagit form. Vi planerar in alla veckans måltider, träningstillfällen, tvätt och städning mm. mm. Naturligtvis så kommer det stunder då jag inte mår bra och vi måste stryka något, omprioritera. Men det är så mycket lättare att göra det när man har något konkret att förhålla sig till. Hela grejen med veckoplanering och struktur är så olikt mig. Eller vänta, hela grejen med nedskriven och synliggjord veckoplanering och struktur är så olikt mig. Tidigare har det tagit plats i mitt huvud och nu skriver vi ned och gemensamt beslutar och prioriterar. Nu finns det plats över i mitt huvud och jag kan faktiskt ägna min energi åt mer rätt saker.