Varför blogga?

För ett par dagar sedan frågade Tobias, min man, om jag börjat blogga ännu. Som om det var en självklarhet att jag skulle göra det. Jag avfärdade det hela med att jag inte kan för jag är så oerhört hjärntrött och orkar inte skriva så mycket. Men sedan har tanken på en blogg planterat sig hos mig och nu växt till något konkret. Såklart jag ska skriva en blogg. Jag ska skriva om alla känslor, om livet som blir omkullkastat, om ångesten, om rädslan, om ögonblicken av lycka, om min väg tillbaka. Tillbaka til livet. Hur det kommer att se ut vet jag inte, men kommer säkert bli tydligt under resans gång. Vem ska läsa då? Jag skriver för mig själv, för min familj och mina vänner som vill följa mig. Jag kommer vara personlig och naken in under skinnet. Om det också finns någon annan som är nyfiken så är man självklart välkommen med på min resa.