Klantig.

Olivia är sjuk med feber och jag får utrymme att briljera som mamma. Att vila och sova med henne, det är något jag kan. Vi låg tätt intill, länge och bara strök varandra på kinden. Härligt. Ett sådant dygn och jag upptäcker att jag har ganska bra med energi. Såpass att jag idag valde att bläddra igenom DN med ett försök att faktiskt läsa en eller två intressanta artiklar. Senare på eftermiddagen så gick vi en promenad förbi Ica och på väg dit säger jag med entusiasm att om alla dagar vore så här kommer jag lätt kunna börja jobba i juni. I min iver av att må så bra så valde jag dessutom att följa med in på Ica. Stoooort misstag. Efter mindre än två minuter så hastade jag genomsvettig och vimmelkantig ut ur butiken. Promenaden hem var fruktansvärd. Både det att jag mår så fysiskt dåligt av hjärntröttheten men också alla känslor som bubblar. Varför fick inte den här dagen vara en bra dag? Varför skulle jag med in? Varför klarar jag inte ens två minuter på Ica? Väl hemma så blev det vila och jag är tillbaka lika trött och slut med dåligt humör och med väldigt lite tålamod. Positivt är väl att jag märker att jag snabbare kommer till en nivå som är uthärdlig. Såpass att jag tom orkar skriva detta..